Hej ni underbara. Jag saknar er. Jag saknar er så jag seriöst hålller på att tyna bort inifrån. Därför tänker jag skriva lite här igen. Nu har vi gått på gymnasiet i 3 månader. Det har varit dom 3 värsta månaderna i mitt liv. Jag har typ fem kompisar i min klass, resten är bara jättekonstiga och dryga.
Åh, ni fattar inte. Varje dag när jag vaknar får jag sån ångest för att det snart är skola. Vissa dagar vaknar jag och tror fortfarande att jag ska ta 452an till ekliden och sitta hela dagen och skratta med er. Jag blir liksom lika ledsen varje morgon när Adam och Tove inte kommer på bussen stationen efter min. Jag blir så ledsen när bussen alltid svänger in på motorvägen och inte in till Nacka liksom.
Jag tänker liksom hela tiden på den sista tiden med er..... när man bara sprang runt och älskade att leva, skrattade åt ingenting och var glad. Jag vet att typ ingen av er saknar oss. MEN DET GÖR JAG. helt otroligt, stört mycket.
jag kommer alltid älska er mest av allt på hela jorden. Jag vill bo i manne med er, äta korv, cpa, sjunga, leva................................................................................ jag vill dö.